Handbollskorten. Min första hype.

Något som verkligen kan skapa tillväxt är ett hitta en riktig ”hype”. Företag som Supreme som säljer slut kollektioner på några minuter eller artister vars fans köar i dagar utanför arenan, har lyckats. Det är givetvis inte så lätt att hitta nästa hype, och i den här artikeln vill jag egentligen bara dela med mig av en gullig historia om hur jag fick en klubb att enas och publik i alla åldrar att vallfärda till arenan. Men kanske ger den också upphov till några nya idéer för hur du kan använda liknande idéer för att utveckla ert företag eller förening.

Jag har spelat handboll i hela mitt liv. Målvakt. Division 1 som högst. Men när jag vid 35 års ålder drog av korsbandet trodde jag karriären var slut. Och det var den delvis. Åtminstone på planen. Men samtidigt sökte klubben jag spelade för en sportchef. Jag rekommenderade ödmjukt mig själv för rollen, men när jag fick höra att det mer handlade om att boka domare och halltider, kom jag istället till intervjun med ett fyra sidor långt dokument med idéer för hur vi kunde utveckla klubben. Sportchefstjänsten gick till någon annan, men klubben fastnade för mina idéer och vi skapade en ny roll till mig som Eventansvarig.

Jag hade identifierat ett problem. Seniorlagen hade ingen kontakt med ungdomslagen, och många ungdomsspelare hade aldrig sett en seniormatch i sitt liv. Att ungdomarna har idoler i den egna klubben, kan vara helt avgörande i en elitsatsande klubb. Och hur skapar man då detta band?

En av mina idéer kallade jag ”Handbollskorten”. Styrelsen var faktiskt väldigt skeptisk, men det handlade om att fota samtliga seniorspelare och trycka professionella samlarkort. Eftersom jag är fotograf och har min egen studio, så hade jag goda förutsättningar. Med kontakter i tryckbranschen lät jag också ett tryckeri trycka upp korten, mot en reklamplats på väggen i hallen.

Spelarkort

Barnen fick varsitt startpaket med samlarbilder

Som ett första led i detta projekt så åkte jag ut till lagen och besökte träningarna, berättade lite om detta och delade ut varsitt ”startpaket” med 10 slumpvisa kort till varje barn. Här uppstod en magi, som knappt jag hade föreställt mig; Likt fruktstunden på dagis, så satte sig barn i alla åldrar ner i ring och öppnade sina startpaket, började jämföra med sina kompisar och redan byta kort med varann! ”Jag fick Jocke, yes!” ropade nån minns jag.

Seniorspelare besökte ungdomslagens träningar

Vi hade parallellt också ett projekt där seniorspelarna från både dam- och herrlag besökte ungdomslagens träningar och visade sina bäst knep. Efter träningen hade de med sig sitt eget spelarkort och delade ut ett till varje spelare! Här började hypen verkligen ta fart; Seniorspelarna började känna sig som idoler och barnen fick ett band till sina nyvunna hjältar.

Det som sen verkligen fick hela idéen att ta fart, var att det enda sättet att få tag på fler kort var att komma ner på herrlagets och damlagets matcher i hemmahallen! Vi skapade 5-pack med slumpvisa kort, där det enda som behövdes var att gå in i hallens café och anmäla sig, så fick man ut ett rykande färskt 5-pack!

Från närmast sörjande till fullsatt hall över en natt

Det här är en liten klubb, och vid tidpunkten hade man i bästa fall närmast sörjande på läktaren. Det var kanske ett 50-tal personer på läktaren under en välbesökt match. Så döm om min och framför allt styrelsens förvåning när vi räknade till 80 utdelade 5-pack redan under första matchhelgen! Det var alltså 80 barn plus minst lika många föräldrar som fyllde hallens läktare!

Kommande helg byggde vi på hypen, med att alla barn kunde bli fotade med sin favoritspelare! Jag tog ner studioblixtarna i hallen och knäppte av bilder på inte mindre än 40 ungar. Vi tryckte även upp ett antal professionella rollups där en seniorspelare och ungdom fotades tillsammans. Dessa rollups klädde hela entrén till hallen vid varje match!

Rollups

Banden som nu hade byggts mellan barn och seniorer i klubben var starkare än någonsin. Hallen var fullsatt helg efter helg. Inte bara med barn, utan med föräldrar och andra fans. Vi blev omtalade i serien som laget med störst och bäst hemmapublik. De andra lagen älskade att komma till oss.

Vi fick även en del press för tilltaget, framför allt denna trevliga artikel om hur 13 lag blev en enad klubb.

Vi tog faktiskt detta vidare ytterligare ett steg och jag fotade senare samtliga spelare i alla åldrar i hela klubben, och tryckte upp spelarkort till var och en! Över 300 spelare blev det till slut och vår klubb blev en snackis. Jag skapade samtidigt sloganen ”Vi är inte som andra klubbar. Vi är Kungsängens SK.” och det kändes verkligen som att vi levde upp till detta!

Kan man göra något liknande i affärsvärlden? Kanske inte funkar med samlarkort förstås, men att bygga upp relationer mellan olika grupper för förena dessa, kan vara en väg framåt. Förmedlar du tjänster, så kan det vara att skapa band mellan köpare och säljare. Som B2B-grossist kanske du kan stärka relationen mellan kunder och dina återförsäljare. Kör du en webshop mot kund, kanske du kan göra något för att få dina kunder att förälskas i de varumärken du marknadsför o.s.v.

Målet i denna artikel var egentligen att sprida lite glädje via en solskenshistoria som i huvudsak föddes av en av många tillväxtidéer. Min första hype. Handbollskorten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Vänta ...